Igår kväll grät jag så tröjan blev våt...

Igår kväll grät jag så tröjan blev våt. Jo, det är sant! Satt i soffan efter att barnen somnat och velade fram och tillbaka... Ska jag lägga mig, inte lägga mig, kommer det något sevärt på tv, nä, säkert bara skit lika bra jag lägger mig... Men... ok, jag zappar en sista gång och finns inget bra så lägger jag mig.
Blev ju lurad av comhem, så nu har jag mer kanaler än vad jag egentligen vill ha! Men sådana små guldmoments som jag hade igår gör att jag blir glad över att comhem lurade mig.

På Canal+ visade de en film regisserad av Nick Cassavetes, son till John som spelade mot Mia Farrow i "Rosemary´s Baby" och eftersom jag brukar gilla hans filmer så stannade jag kvar vid kanalen. Vilket var tur för annars hade jag missat "Allt för min syster" My sister´s Keeper på engelska! En film som handlar om en cancersjuk storasyster där lillasyster blivit till för att förse sin storasyster med nya celler och lite annat kroppsligt som en människa behöver för att leva. Storasyster har fått leukemi och njurarna har drabbats, hon behöver en ny njure. Lillasyster som hunnit bli elva år har tröttnat på att vara donator och ligga på sjukhus och utstå smärta. Hon anlitar en advokat som ska hjälpa henne att få ensamrätt på sin kropp vad det gäller medicinska beslut. Mamman i familjen som kämpat för sin äldsta dotter blir såklart hysterisk och anklagar sin yngsta för att vara egoistisk och självisk och ja, självklart ställer hon frågan: Vill du att din storasyster ska dö? Mer får ni inte veta, men ni måste se den!

Cameron Diaz spelar mamman med bravur, och hon är inte alls goofy. Storasyster spelas av hon som spelar den äldsta dottern i serien "Medium"(Sofia Vassilieva), den yngsta dottern av (Abigail Breslin) lilla tjejen i "Little miss sunshine" (fö en av mina favorit filmer). Och advokaten av ingen mindre än min hunk Alec Baldwin (love him). Filmen kryllade alltså av bra skådisar. Det bästa med filmen var att den inte var sådär amerikanskt sliskig! Och som jag grät hela filmen igenom... Jag grät när det var sorgligt och glatt! Hade svårt att hålla mig ifrån att slänga upp dörren till barnens rum ta dem i famnen, vagga dem och säga att: Jag är så lycklig över att mina barn är friska!!