Är så irriterad, kom precis in från en morgonpromenad med hunden... Eller promenad kanske det inte går att kalla den för. Han drog och jag sprang efter... Måste kastrera honom, det här går inte !!! Armarna hoppar ur led snart. Ska det behöva va så här varenda gång honhundarna löper.
Leo blir ju som helt förbytt, blicken blir förändrad, han dreglar och han lyssnar inte ett skit på vad jag säger... Men det jobbigaste är nog när han drar så jävligt! Han bet sönder det bästa kopplet precis innan löptid... Han har nu sedan vi fick honom bitit sönder 4-5 koppel. Den som har hund vet att ett koppel kostar flera hundra... Därför har vi försökt knyta den lilla bit som finns kvar fast i den andra biten. Det här gör ju att kopplet blir någon decimeter kortare. Vilket betyder att det blir ännu jobbigare när han drar! Och dottern börjar dessutom tycka det är pinsamt när kopplet har en knut, men å andra sidan säg vad hon inte tycker är pinsamt. (Hon är i den åldern nu.
Annars är han världens gulligaste och lydigaste (för att bara vara ett år) men så fort någon hona löper så blir han en annan hund. Jobbigt! Måste få ihop kosing till en kastrering. Det är för jobbigt under löptider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar