Bowie, Pink Floyd och ikväll OZZY!

Ozzy på globen ikväll, helt overkligt. Så många gånger jag missat honom när han varit här! Har jobbat nästan varje gång han varit här, men nu så äntligen! Kan ju vara sista gången han är på turné. Ikväll blir min samling på konserter komplett. Mitt konsertmål har alltid varit att se Pink Floyd, David Bowie och Ozzy. Pink Floyd såg jag på Ullevi någon gång på 90-talet. Min 20 årsdag firade jag på globen med Bowie. Många tyckte jag var konstigt som gick på konsert själv... Men hade ju ingen i min närhet som gillade Bowie. Bättre konserter än Bowie har jag varit på visserligen, men det här var stort för mig. Anledningen till att konserten inte var en höjdare musikmässigt beror på hans musikstil under den perioden. Jag gillade den inte! Har gillat honom sen jag var runt 9 år. Det var helt overkligt att sitta där på globen och se den store mannen. Jag var nog runt nio, tio år när jag skickade ett brev till David, har fortfarande inte fått svar.

Pink Floyd var en magisk upplevelse. Att sitta där på Ullevi, sommar, Pink Floyd och se laserstrålarna peka upp mot skyn långt över Ullevis arena, magiskt!

Om jag skulle lista de bästa konserter jag varit på skulle det se ut så här:
1 Pink Floyd
2 Prince
3 Tina Turner
4 David Bowie
5 The Creeps (Satan vilket drag det var på dem jämt. Fanns inte en tråkig stund)
Vi får se hur listan ändras efter ikväll!

Värt att nämna är att Eroz Ramazotti gjorde jäkla bra ifrån sig också. Jag var lite skeptisk kommer jag ihåg. Jag älskade honom under den tiden men trodde att han var en bra skivartist och mindre bra liveartist med vackert yttre. Men döm om min förvåning när det visade sig att han ju var hur bra som helst och det var ingen playback där, bara live rakt igenom. Vet inte varför jag hade fått för mig att han skulle skulle sjunga playback? Kan bara säga att han var grymt bra och min respekt för honom som artist steg.
Oj, vi får inte glömma konserten med Di Leva på plattan... Herregud vilken konsert, den mannen har en otrolig karisma. Hela konserten var som ett enda stort väckelsemöte, och när man gick därifrån var man frälst. En vän som var med undrade varför vi skulle stå och lyssna på Di Leva, men inte ens han var oberörd efteråt. Tror att han också blev lite frälst.