Bara kapitulera och förlika sig med att allt tar sin tid! Ska försöka sluta oroa mig, slita mitt hår och bita sönder mina nagelband! Det som blir det blir, jag kan styra till viss del men inte allt. Det bara är så.
Om jag bara slapp det där mörka molnet som svävar över och vill förstöra allt! Bakom molnet skiner solen, det vet jag, bara den ville komma fram någongång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar