Trots att jag idag är genomförkyld och har lika mycket ork som en björn i ide blev jag klar med uppgiften inför seminariet imorgon. Känns så bra och befriande. Under den skrivande processen har jag släpat mellan datorn och sängen. Snoret rinner och nysningarna tycks aldrig ta slut.
Mina näsborrar har varit klädda med små papperstussar hela dagen eller papperstussarna är instoppade i näsborrarna för att undvika snordropp lite här och var.Framförallt på datorn.
Tidigare undrade jag varför mina barn inte tog mitt skäll på allvar... De hade rört till och de tjafsade så jag skällde på de. De tittade bara på mig med snea smil och inte tittade de mig i ögonen heller... Rent oförskämt kände jag och skällde lite mer. Kände något blött i näsborren och förstod att det var papperstussarna i mina näsborrar de stirrade på. Jag vände mig om och gick kände mig lite bortgjord med tussarna i näsan. Även jag förstår att man inte kan ta en människa med en kraxig röst och papperstussar som sticker ut ur näsan på allvar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar