Rörigt, rörigt

Rörigt rörigt!

Allt blir rörigt när jag inte varit i skolan. Precis som att jag måste dit för att ha ordning och reda, annars blir det liksom tilt. Vet inte igen hur jag ska styra upp saker och ting, fan vad jobbigt.

Så mycket med skolan igen och jo, visst har jag igen halkat efter. Utvecklingsamtal på barnens skola, hur ska jag hinna med det också. Pengarna börjar ta slut man får vända på varenda jävla krona. Jag älskar livet och livet är för det mesta underbart men ibland är det så jävla tufft att vara ensamstående.
Ingen att dela ekonomin med, ingen att prata av sig med efter en tuff dag, ingen som kommer hem och tar över när barnen varit överjobbigga så man bara kan få vara och pusta ut och slippa lyssna på allt kiv. Ingen att dela skratt eller gråt med, ingen att dela alla hushålls sysslor med ingen som ger en uppmuntrande ord när allt känns skit, ingen som säger lugnande ord när det börjar koka över...Ingen som säger gå du en stund eller gå ut och ha kul jag tar hand om barnen.
Ja, ja ni fattar vad jag menar.

Många skulle nog säga att jag får skylla mig själv och säga något ointelligent som att "som man bäddar får man ligga"... Men till er säger jag bara att allt är inte så enkelt, allt har man faktiskt inte valt själv eftersom allt inte var som man trodde från början. Oärliga människor kan vara svårt att värja sig från och när man väl spräckt fasaden kan det vara försent. Så håll käft!

..........Men gud..... hör ni fiolerna....

Nu blev det tilt igen och jag blev alldeles för personlig. Meeen det bjuder jag på :) För jag vet att det finns fler som känner precis som jag.

Jag tycker aldrig synd om mig själv och gillar inte när folk tycker synd om sig själva men däremot kan jag ibland känna att det skulle vara skönt om det inte hela tiden var en kamp mot allt. Men å andra sidan kanske jag inte skulle trivas om livet inte var en ständig kamp. Man ska känna att man lever. För hur skulle man annars kunna känna glädje om det inte vore lite tufft ibland.

Allvarligt.. ensamma mödrar har det inte lätt alla gånger men faaaan vad vi är starka. Inte mycket som sänker oss. "Don´t be negative, just be positive" det enda som var bra med Efti och Fefti eller vad de nu hette.

Så nu har jag skrivit av mig lite... Ska skriva mer men inte här. Nä, sååå mycket tänker jag inte lämna ut mig själv. Resten blir bara för dagboken. Skriva är verkligen den bästa terapin och pennan den bästa psykologen. En dag kommer ni att kunna läsa boken om mitt liv och alla starka kvinnor....